Hjärtklappning – orsaker, när det är farligt och vad du kan göra

Hjärtklappning betyder att du blir medveten om ditt eget hjärta – det bultar, rusar, slår oregelbundet eller känns som om det hoppar över ett slag. Nästan alla upplever det någon gång, och det är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vårdcentral och akutmottagning för hjärtat.

Oftast är orsaken ofarlig: stress, kaffe, sömnbrist, feber eller enstaka extraslag. Men hjärtklappning kan också vara det första tecknet på en rytmrubbning som behöver behandling, till exempel förmaksflimmer eller en supraventrikulär takykardi, och i ovanliga fall på en allvarlig kammararytmi. Konsten är att skilja det ena från det andra.

Det avgörande är sällan hur obehagligt det känns, utan hur pulsen beter sig, hur attackerna börjar och slutar och om det finns andra symtom samtidigt. De uppgifterna hjälper läkaren mer än något annat, och du kan själv samla in många av dem.

Vad är hjärtklappning?

Hjärtklappning (palpitationer) är ett symtom, inte en diagnos. Normalt arbetar hjärtat utan att du tänker på det. När slagen blir kraftigare, snabbare, långsammare eller oregelbundna – eller när du är extra uppmärksam på kroppen – når signalerna medvetandet. Samma hjärtrytm kan kännas starkt hos en person och inte alls hos en annan.

Så styrs hjärtrytmen normalt

Varje hjärtslag börjar i sinusknutan i höger förmak, hjärtats naturliga pacemaker. Impulsen sprids genom förmaken, passerar AV-knutan, som fungerar som en kontrollstation och bromsar impulsen en aning, och fortsätter ner i kamrarna via retledningssystemet. Resultatet är sinusrytm: regelbunden och anpassad till kroppens behov via nervsystemet och stresshormoner.

En normal vilopuls ligger mellan 50 och 100 slag per minut. Vältränade personer kan ha 40–50 utan att det betyder något. Vid ansträngning, feber, smärta, oro eller vätskebrist stiger pulsen helt normalt, ibland över 100 – det kallas sinustakykardi och är kroppens sätt att möta ett ökat behov.

Med verktyget Pulskoll kan du räkna din puls i 30 sekunder och lära dig skilja jämn rytm från oregelbunden. Det är den enskilt mest användbara färdigheten för den som har hjärtklappning.

Ofarliga orsaker till hjärtklappning

De flesta som söker för hjärtklappning har ett friskt hjärta som slår lite hårdare eller snabbare än vanligt. Stress och oro är den vanligaste förklaringen. Adrenalin och noradrenalin gör hjärtslagen både snabbare och kraftigare, och vid panikångest kan pulsen stiga till 120–150 med en stark känsla av att något är fel i hjärtat. Känslan är verklig, men orsaken sitter i stressystemet. Läs mer i artikeln om stress och hjärtat.

Stimulantia är nästa stora grupp: kaffe, energidrycker, nikotin i cigaretter och snus, alkohol (särskilt dagen efter), och droger som amfetamin och kokain. Flera vanliga läkemedel ger också hjärtklappning: luftrörsvidgande astmamedicin (salbutamol, terbutalin), avsvällande nässprayer och förkylningstabletter, för hög dos sköldkörtelhormon, vissa antidepressiva och ADHD-läkemedel samt viktminskningspreparat.

Kroppsliga tillstånd som ger ökad puls är feber och infektion, vätskebrist, lågt blodsocker, blodbrist och överaktiv sköldkörtel. Hormonella förändringar vid graviditet, klimakteriet och kring menstruationen är vanliga orsaker hos kvinnor. Sömnbrist och nattliga uppvaknanden förklarar många fall av hjärtklappning som kommer tidigt på morgonen.

Hos många är det extraslag som känns. Ett extraslag kommer för tidigt, följs av en liten paus och sedan ett kraftigare slag – upplevelsen är att hjärtat ”hoppar över” eller ”dunkar till”. Enstaka extraslag finns hos praktiskt taget alla friska människor. Läs mer i artikeln om extraslag.

Rytmrubbningar som ger hjärtklappning

En mindre del av dem som söker har en verklig rytmrubbning, arytmi. De skiljer sig i hur de känns, vem de drabbar och hur allvarliga de är.

Supraventrikulär takykardi (SVT)

SVT är ett samlingsnamn för snabba, regelbundna rytmer som startar ovanför kamrarna. Den vanligaste formen är AV-nodal återkopplingstakykardi (AVNRT), där impulsen fastnar i en kort elektrisk rundgång i eller nära AV-knutan. En annan form, AVRT, beror på en extra elektrisk bana mellan förmak och kammare som en del är födda med. Syns banan på vilo-EKG kallas det WPW-syndrom.

Typiskt för SVT är att attacken startar som med en strömbrytare: från en sekund till nästa slår hjärtat 150–220 slag per minut, helt regelbundet. Den slutar lika abrupt, ibland efter några minuter, ibland efter flera timmar. Många känner en bultande känsla i halsen, blir yrsliga, andfådda och behöver kissa efteråt. Attackerna börjar ofta i tonåren eller ung vuxen ålder och drabbar kvinnor dubbelt så ofta som män. Ungefär 2 av 1 000 personer har SVT.

SVT är obehagligt men i sig inte farligt hos personer med friskt hjärta. Undantaget är WPW-syndrom i kombination med förmaksflimmer, där den extra banan kan leda över en livshotande snabb rytm till kamrarna. Därför ska WPW alltid bedömas av en hjärtspecialist.

Förmaksflimmer och förmaksfladder

Förmaksflimmer ger en puls som är fullständigt oregelbunden, ofta snabb, och attackerna börjar och slutar mer gradvis än vid SVT. Det är den vanligaste behandlingskrävande rytmrubbningen och ökar risken för stroke ungefär fem gånger, vilket gör det till den viktigaste diagnosen att inte missa hos personer över 65 år. Förmaksfladder ger ofta en regelbunden puls på exakt 150. Läs mer i artikeln om förmaksflimmer.

Kammartakykardi

Kammartakykardi (ventrikeltakykardi, VT) startar i kamrarna och är den rytmrubbning läkare är mest angelägna att utesluta. Den drabbar nästan alltid personer med en skadad hjärtmuskel – efter hjärtinfarkt, vid hjärtsvikt, kardiomyopati eller hjärtmuskelinflammation – och ger snabb puls tillsammans med yrsel, svimning, bröstsmärta eller andnöd. Snabb kammartakykardi kan övergå i kammarflimmer och hjärtstopp. Hjärtklappning med svimning eller nära svimning är därför alltid ett skäl att ringa 112.

Långsam puls och överledningshinder

Hjärtklappning kan paradoxalt nog också bero på för långsam puls. Vid AV-block släpps inte alla impulser igenom från förmak till kammare, och vid sjuk sinusknuta pausar hjärtats pacemaker. Slagen blir då glesa och tunga, och hjärtat fyller sig så mycket mellan slagen att varje slag känns som en duns. Yrsel, trötthet och svimning är vanliga samtidiga symtom. Behandlingen är ofta pacemaker.

Andra sjukdomar som kan ligga bakom

Hjärtklappning är ibland hjärtats sätt att signalera att något annat i kroppen inte stämmer. Överaktiv sköldkörtel (hypertyreos) ger hög vilopuls, värmekänsla, viktnedgång och darrhänthet, och är en vanlig orsak till nyupptäckt förmaksflimmer. Blodbrist (anemi) gör att hjärtat måste pumpa mer för att leverera syre, och pulsen stiger särskilt vid ansträngning.

Vid hjärtsvikt och klaffsjukdom arbetar hjärtat under belastning, och både snabb puls och rytmrubbningar är vanliga. Hjärtklappning tillsammans med andfåddhet, trötthet och svullna ben bör därför utredas med ultraljud av hjärtat; läs mer i artikeln om hjärtsvikt. Lungemboli, blodpropp i lungan, ger plötslig andnöd och snabb puls och är ett akutfall.

POTS (posturalt ortostatiskt takykardisyndrom) ger kraftig pulsstegring när man står upp, med yrsel, trötthet och hjärtklappning, utan att blodtrycket faller. Det drabbar främst unga kvinnor och har blivit mer uppmärksammat efter covid-19. Vid vanlig ortostatism faller blodtrycket när du reser dig, se artikeln om lågt blodtryck. Mycket ovanliga orsaker är hormonproducerande tumörer som feokromocytom, som ger attacker av hjärtklappning, svettning, huvudvärk och högt blodtryck.

Så utreds hjärtklappning

Utredningen börjar nästan alltid på vårdcentralen, och det viktigaste redskapet är samtalet. Läkaren vill veta hur attackerna börjar och slutar – plötsligt eller gradvis – om pulsen är regelbunden eller oregelbunden, hur länge de varar, vad som utlöser dem, om du svimmat eller haft bröstsmärta, vilka läkemedel och stimulantia du använder och om någon i familjen dött plötsligt i unga år. Kan du knacka rytmen med fingret på bordet säger det ofta mer än en lång beskrivning.

Vilo-EKG och blodprov

Ett vilo-EKG tas alltid. Pågår hjärtklappningen under registreringen blir diagnosen ofta klar direkt. Men även ett EKG taget mellan attackerna kan ge ledtrådar: en extra ledningsbana (WPW), förlängd QT-tid, förtjockad hjärtmuskel, tecken på tidigare infarkt eller överledningshinder. Ett normalt vilo-EKG utesluter däremot inte en rytmrubbning som kommer attackvis. Läs mer om hur undersökningen går till i artikeln om EKG.

Blodproven är enkla men viktiga: blodvärde (Hb), sköldkörtelprov (TSH), salter som kalium och natrium, njurfunktion och blodsocker. Vid misstanke om hjärtsvikt tas NT-proBNP.

Långtids-EKG

Kommer hjärtklappningen bara ibland behöver rytmen fångas när den pågår. Det finns flera verktyg, och valet styrs av hur ofta du får besvär.

Smartklockor och Apple Watch

Apple Watch, Samsung Galaxy Watch, Google Pixel Watch och flera andra klockor har i dag CE-märkta EKG-funktioner och kan dessutom varna för oregelbunden rytm i bakgrunden. I Apple Heart Study med över 400 000 deltagare fick en halv procent en varning; bland dem som sedan bar ett EKG-plåster bekräftades förmaksflimmer hos en tredjedel, och när klockan larmade samtidigt som plåstret registrerade visade det sig stämma i 84 procent av fallen.

Klockan är bra på att skilja sinusrytm från förmaksflimmer och på att visa pulsen under en attack. Den kan däremot inte upptäcka kammartakykardi, hjärtinfarkt eller alla former av SVT, och den ger både falska larm och missade attacker. Använd den så här: starta en EKG-registrering när du känner hjärtklappning, spara den som PDF och visa den för läkaren. En kurva tagen under symtom är ofta mer värdefull än en veckas Holter där inget händer.

Vidare undersökningar

Ultraljud av hjärtat (ekokardiografi) görs när läkaren vill bedöma pumpfunktion, klaffar och förmaksstorlek, i praktiken alltid vid förmaksflimmer, misstänkt kammararytmi eller onormalt EKG. Arbetsprov används när hjärtklappningen utlöses av ansträngning. Vid misstänkt SVT eller kammartakykardi kan en elektrofysiologisk undersökning göras på sjukhus, där tunna katetrar via ljumsken kartlägger hjärtats elektriska banor – oftast i samma seans som en ablation.

Behandling

Behandlingen beror helt på orsaken, och för många består den i ett tydligt besked om att hjärtat är friskt. Det beskedet är inte en bagatell. Att veta att extraslagen eller stresspulsen är ofarlig minskar i sig ofta besvären, eftersom oron för hjärtat är en av de starkaste drivkrafterna bakom hjärtklappning.

När ingen hjärtsjukdom hittas

Åtgärderna riktas mot utlösande faktorer: mindre koffein och alkohol, nikotinstopp, regelbunden sömn, tillräckligt med vätska, regelbunden fysisk aktivitet och hantering av stress. Vid uttalad ångest hjälper kognitiv beteendeterapi, och ibland används en låg dos betablockerare under en period för att bryta cirkeln av hjärtklappning och oro. Läs mer om preparaten i artikeln om betablockerare.

SVT

En pågående attack kan du ofta bryta själv med vagala manövrer, som ökar aktiviteten i vagusnerven och bromsar AV-knutan. Den mest effektiva är modifierad Valsalva: blås hårt i 15 sekunder mot stängd mun och näsa (som när du krystar), lägg dig sedan omedelbart platt och låt någon lyfta benen rakt upp i 15 sekunder. I REVERT-studien bröt metoden attacken hos 43 procent, mot 17 procent med vanlig Valsalva. Kallt vatten i ansiktet eller att dricka ett glas iskallt vatten fungerar för en del.

Går attacken inte över på egen hand eller med manövrer ges på akutmottagningen adenosin som snabb injektion, vilket bryter de flesta SVT inom sekunder. För att förebygga attacker används betablockerare eller kalciumflödeshämmare (verapamil, diltiazem). Vid WPW-syndrom är verapamil och digoxin kontraindicerade.

Den behandling som faktiskt botar är kateterablation. Vid AVNRT lyckas ingreppet i över 95 procent av fallen, allvarliga komplikationer är ovanliga, omkring 1 procent, och risken för att skada AV-knutan så att pacemaker krävs är under 1 procent. Ablation rekommenderas som förstahandsval för de flesta med återkommande SVT och är ofta ett bättre alternativ än livslång medicinering för yngre personer.

Förmaksflimmer, extraslag och kammararytmier

Vid förmaksflimmer är det centrala att bedöma strokerisken och ta ställning till blodförtunnande, därefter att välja mellan frekvens- och rytmkontroll. Extraslag behandlas sällan med läkemedel och nästan bara när de är mycket talrika eller ger uttalade symtom. Kammartakykardi behandlas av hjärtspecialist med läkemedel, ablation och ofta en implanterbar defibrillator (ICD). Allt detta beskrivs i artiklarna om respektive tillstånd.

Vad du kan göra själv

Det mest värdefulla du kan göra är att dokumentera. För en enkel dagbok över när hjärtklappningen kommer, hur länge den varar, om pulsen är jämn eller ojämn, hur snabb den är och vad du gjorde innan. Räkna pulsen under en attack om du kan, och ta ett EKG med klockan om du har en. Med den informationen kan läkaren ofta rikta utredningen direkt.

Se över stimulantia. Prova att halvera koffeinintaget i två veckor, dra ner på alkohol och sluta med nikotin. Sov regelbundet och tillräckligt – många märker att nattliga eller morgontidiga attacker försvinner med bättre sömn. Drick tillräckligt, särskilt i värme och vid träning.

Rör på dig regelbundet. Kondition sänker vilopulsen och gör hjärtat mindre känsligt för stresshormoner, och träning är en av de bäst dokumenterade metoderna mot ångest. Undvik dock att pressa dig till det yttersta om du har oklar hjärtklappning som ännu inte utretts.

Hantera stressen på det sätt som fungerar för dig: andningsövningar, promenader, mindre skärm på kvällen, samtal. Och lita på besked du fått. Har en läkare undersökt dig och sagt att hjärtat är friskt behöver du inte söka igen för samma typ av besvär – men nya symtom, särskilt svimning, bröstsmärta eller andnöd, ska alltid bedömas på nytt.

När ska du söka vård?

Ring 112 om hjärtklappningen kommer med svimning, bröstsmärta, uttalad andnöd eller kallsvett, om pulsen är mycket hög och inte går över på 20–30 minuter och du mår dåligt, eller om du har känd hjärtsjukdom. Kontakta vården samma dag vid nytillkommen oregelbunden puls som pågår i flera timmar, särskilt om du är över 65 år, och vid attacker som kommer allt tätare. Boka en vanlig tid på vårdcentralen för återkommande hjärtklappning utan andra symtom, för EKG och blodprover. De konkreta råden finns samlade i rutan ”När ska du söka vård” på den här sidan.